Julen närmar sig, och med den ångest. Det känns så iaf. I år känns det inte roligt att fira jul. Jag valde därför att jobba. Där får jag tänka på annat än min förlorade bror och sjuka släktingar. Men man jobbar ju inte 24/7, dagen på jobbet tar ju också slut. Jag älskar min familj och jag älskar Jakobs familj, det är inte där felet ligger. Felet är att jag känner inte att det är värt att fira jul längre, pressen på alla som ska ha julklappar och som har köpt julklappar till oss. Jag vill inte ha julklappar. Jag vill ha min familj, jag vill ha mina nära och kära friska och vid liv. Jag vill ha glädje och en julgran. Jag vill köpa julklappar till barnen som finns runt om kring mig. Sen är jag nöjd med att sitta i soffan och titta på "Tomten är far till alla barnen" och "Grinchen - Julen är stulen", och spela bingolotto på uppesittarkvällen. Kommer jag någon gång tycka om att fira jul igen? 

 

Tänk om man bara kunde släppa allt, ta med sig sambon, rymma ut till skogen. Ingen el, inga telefoner. Inga måsten ingen stress. Ingen stress... Så skönt det hade varit. 

Men icke, måste jobba för att få pengar till alla måsten. Måste hinna jobba, leva, må bra, träna, vänner m.m. Varför har vi inte fler timmar på dygnet? 

Då var det dags, att åter igen blicka framåt och se framtiden. Tänka possitivt och vara glad. Men är det så lätt? Jag har nu begravt min storebror. Den jobbiga dagen är över. Dem jobbigaste dagarna är över. Men det är fortfarande inte så lätt att  nu släppa allt och gå vidare, och vara lycklig. Jag saknar han. Jag saknade han innan, men då var han vid liv, och jag kunde ringa han och vi sågs ibland. Nu kommer jag aldrig mer få se han. Jag ser bilder framför mig hur han alltid ler och skrattar. Sen kommer bilderna på hur han ligger där i kistan. Fridfull. Inte ett bekymmer i världen. Älskad. Vacker. Min vackra bror. Det var inte så här det skulle sluta. Hur kunde han göra så här mot mig, sin familj, sina vänner? Han var ju älskad av så många. 

 

Jag är åter igen så tacksam för att jag har Jakob vid min sida som alltid stöttar och älskar mig.